Måndag (igen!?)
Ush vad tiden går fort, nu måste vi bromsa annars kommer det här aldrig att gå. Insåg imorse att det enbart är tre veckor kvar tills jag åker till Cypern. Och därför har jag nu drabbats av panik. Hur i helvete ska jag hinna med att göra klart allt skolarbete innan dess?!?! Shit :O
Blåser gör det idag också, vilket betyder att häruppe på kasernhöjden blåser man bort. Det är så här tyvärr och även om det är vindstilla i stan så blåser det alltid här. Kan ni tänka dig er en dag som denna då det blåser överallt, hur mycket det blåser här uppe?
Ja just det kanske ska skriva en bit om helgen också, eftersom jag aldrig har tid att blogga då. På fredagen var jag i Sunne med Sanna och Julia som jag skrev i tidigare inlägg. Det var kul som sagt var.
Sen blev det lördag och jag var chaufför som jag skrev också. Problemet med detta blev bara att det slutade med att jag inte körde i mammas bil till stan med brudarna utan att jag hamnade i en gammal, sleten impala med en hel hög med folk. Oh my god säger jag bara. Förstår fortfarande inte vad jag tänkte på när jag sa ja till detta. Så där var vi, jag Pamela och Karin + massa mer i en impala, på Kil, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Suck.
Jag kom hem 08.15 på morgonen kan jag tala om för er! De där människorna tröttnade ju aldrig så det var bara att köra, visserligen fick jag pengar, men ändå?
Ja och iochmed att jag nu fått erfara detta lär det inte hända igen.
Jag sov till halv fyra på söndag dag, då ringde Jennie två gånger. Jag ar så trött så jag förstod först inte att det ringde men när jag sen insåg detta såg jag att hon skrivit ett sms och frågat om jag kommer på mötet. Jag får panik, springer upp, slänger på mig kläder och käkar en bit mat och sen slänger mig i bilen och kör till Kil.
Väl framme hos Jennie öppnar hon dörren med ett något frågande ansikte och då inser jag, fan jag är för tidig.
Klockan sex skulle mötet börja och där stod jag när klockan var fyra. Bra där Sofie!
Vi löste det visserligen genom att ringa alla och flytta fram mötet en timme.
Nej nu ska jag sluta skriva, vi höres!
